© 2010 Askersunds Skärgårdstrafik AB. Vi reserverar oss för eventuella felskrivningar och akuta ändringar i tidtabellen. Se sidan "kontakt" för mer information om ändringar.

Sommartid är norra Vätterns skärgård ett populärt resmål för fritidsbåtar och på vintern förvandlas skärgården till ett skridskoparadis. På öarna Björkholmen, Stora Krokholmen, Stora Aspön och Stora och Lilla Hjortholmen får man tälta upp till två nätter. Här finns även förtöjningsdubbar, grillplatser, vedförråd, sopmajor och toaletter, som underlättar friluftslivet.Sedan den 8 september 2004 är stora delar av norra Vätterns skärgård en ekopark vilket innebär att de ekologiska värdena styr över det ekonomiska för bevarandet av en unik del av Sveriges natur.
Borgmästarholmen tillhörde på 1800-talet stadens borgmästare vid namn Knös. Han upplät Borgmästarholmen till Askersunds skarpskyttekår som hade övningar på holmen varje söndag. Skarpkyttekåren var indelad i 2 divisioner, första divisionen var bäst och hade fina dräkter. 1862 byggdes skyttepaviljongen och kägelbanan på ön. Som mest hade skarpskyttekåren 100 medlemmar. I början av 1900-talet så tog IFK Askersund över verksamheten på holmen. Varje sommar anordnade föreningen de mycket omtyckta "Borgmästarholmsfesterna". Omkring år 1939 roddes folk över till festen och en biljett kostade 10 öre. Man utnyttjade också vedskutor för att transportera folk ut till ön. 1930 började man att diskutera om en bro skulle byggas mellan holmen och fastlandet. Först 1990, 60 år senare byggdes äntligen en bro och Askersundarna kunde gå ut till sin kära holme när dom ville.
Omkring år 900 flammade gravbålen på åsen vid Husabergsudde. Ettusen år senare, i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet grävdes udden ut. Man fann då allahanda föremål så som svärd, spännbucklor av brons, spjutspetsar mm. Över Husabergsudde sägs det att, man nattetid ibland kan se ett fladdrande ljussken vilket skall vara ett säkert tecken på guld. En gång i tiden lär det har funnits ett hus ute på udden vars ägaren sägs ha grävt ned sina besparingar i jorden. Många skattsökare har letat efter skatten men ingen har ännu funnit densamma. Det sägs också att ockulta makter skyddar över platsen. Kanske de gamla vikingarna fortfarande vakar över sina hövdingars gravar eller är det mannen med huset som vaktar sin skatt?
med stålwirar. 1928, åtta år senare den 28´e april hände här en katastrof:"I Askersund hade det varit Vårmarknad och många människor var på väg hem, vädret var dåligt med blåst och höga vågor i sundet. Färjan var överfull med människor, kreatur och åkdon. Plötsligt gick den rostiga stålwiren av och samtidigt föll en oxe överbord framme vid fören. Flera passagerare sprang fram för att hjälpa till och det slutade med att färjan kantrade.Människor, vagnar och djur störtade huller om buller i vattnet, en del kunde räddas upp i andra båtar som fanns i närheten och en del klamrade sig fast i oxar och kor som sam iland. När allt var över räknade man att tjugofem personer fått sätta livet till."
Stora Hammarsbron blev klar hösten 1994. Då hade den 550 meter långa bron kostat ca 70 miljoner kronor. Rastplatsen på dess södra fäste räknas till en av de vackraste i landet, här finns också en turistbyrå bemannad sommartid. Bron har en segelfri höjd på 22 meter och farledens bredd mellan bropelarna är 54 meter.
På högersida på Edös ägor finns ett monument till minne av en av Sveriges första kvinnliga flygare Elsa Andersson som förolyckades här vintern 1922 efter ett misslyckat fallskärmshopp.
Verner von Heidenstam kallade Olshammar för världens medelpunkt. Han utgick då från en av stenarna i Birgittakyrkan´s golv.Olshammar är ett bruks- och industrisamhälle och här har man sysslat med järnhantering sedan tidig medeltid. Det kanske låter konstigt att man sysslade med järnhantering här när det inte finns någon gruva på orten. Men det beror på att Gustav Wasa på sin tid bestämde att man inte fick ha järnverk på samma ställen där gruvorna låg. Det gick åt mycket skog till brytning i gruvorna och vid själva järnhanteringen. Då Tiveden var rik på skog fick man järnhanteringen hit. Under medeltiden tog man vara på myrmalmen i Tiveden´s sjöar. Man använde sig av så kallade källingar. Källingarna var små gropar i marken som fylldes med myrmalm och kol. Kolet och myrmalmen smältes samman och fram fick man Osmundjärn. I Olshammar fans det tidigare tegelbruk vilket ersattes av munksjö sulfatfabrik (nuvarande Smurfit Munksjö Aspabruk AB) i början av 1920-talet. Dessa former av industriverksamhet har pågått oavbrutet i Olshammar ända sedan 1300-talet. Smurfit har idag ca 200 anställda och i Olshammar bor ca 500 invånare.
Olshammar har anknytning till två framstående svenskar – den heliga Birgitta och Verner von Heidenstam. Birgittas make Ulf Gudmarsson var ägare till Aspa och Olshammar. Verner Von Heidenstam föddes i Olshammarsgården 6 juni 1859 och tillbringade sin barndom här. Precis som med Stjernsunds slott ingår i vissa av våra turer en guidad tur i bla Birgittakyrkan.